Never ever!
when you're the only thing keeping me sane?
I might have trouble sleeping, not knowing if you are alright.
Maybe I miss you so badly, that I wont get any sleep all night.
Regardless of these minor things that you do to me each day,
I will never ever complain except for when you won't stay.
Farbror känner sig gammal
"Du som kan gammal musik...."
Visst kände mig lite gammal där. Men samtidigt tog jag det som en komplimang, äldre musik är bättre och dessutom är kunskap makt. Ju mer jag anses veta desto bättre. Däremot när det visade sig att ovanstående gällde Modern Talking så blev det lite värre. Jag gillar Modern Talking, så det är inte det som är problemet.
Men att jag ansågs ha koll på "gammal musik" när det gällde dom. -80, -90 och -00 talet snackar vi här nu. Jag tänkte ju att gammal musik iallafall var innan 70-talet.
Farbror känner sig gammal när unga flickor ställer musikfrågor indeed....
Show...
I grow tired each and every day.
Would you know, I want so much?
When I don't show it such...
Farbror Marcus
Ytterligare en generation Mattsson redo att släppas lös på världen likt egyptens "Big Ten".
Vad kan tänkas vänta denne lille stackare? Med sådana föräldrar har han iofs stora möjligheter till både intellektuell och artistisk utveckling.
Men det ÄR ju en Mattsson. Kommer ormars avföda att förstöra honom? Eller kommer ormen själv att lyckas förstöra honom?
Själv ska jag se till att ungen vet vad bra musik är! Och han ska få äckligt mycket matematisk och naturvetenskaplig stimulans!
Jag ska förstöra honom!
Det ska bli en Mattsson av honom :P
Heaven is a place on earth...
My eyes don't bleed for the troubles I've seen.
My knees won't break if I loose my faith.
I'll loose my mind from time to time.
But I'll keep my sanity, for there is one simplicity.
Heaven is a place I've seen,
so beautiful my eyes will bleed...
Filosofi om matematik.
Filosofiska rummet. Existerar matematiken oberoende av människan?
En rolig bit dom kommer in på är att det var väldigt svårt att räkna förr innan man började införa de siffror och de symboler som vi använder idag. Detta säger Ulf Danielsson professor i teoretisk fysik. Gunnar Berg lektor i matematik kommenterar med att det går åt andra hållet också, att det finns en symbol i matematiken som alltid och oavsett nivå alltid ställer till problem. Och det är minustecknet.
Ulf: "Du frågade ju tidigare vad vi gör hela dagarna och jag skulle hävda att det är att leta efter minustecken som vi har tappat bort."
Jag sysslar "bara" med matematik på högskolan nu som är ganska simpel jämfört med vad dessa männen gör. Men jag kan inte annat än att hålla med. Minustecknet är ett helvete.
Och vad jobbar du med?
Man sitter på ett ställe, till exempel en frisör.
Frisören klipper håret som vanligt och frågar "jaha och vad sysslar du med?".
Man svarar artigt på frågan, låter diskussionen fortsätta lite. Sen när det får ett kort stopp så tar man själv initiativet.
"Och du själv då? Vad sysslar du med?"
"Hehe ja."
"Ömmm, ja? Vadå ja? Vad sysslar du med?"
"Ja jag klipper ju folk..."
"Oj vad intressant! Var gör du detta? Är det på det där nya stället borta i centrum?"
"Nej jag står ju här...nu..."
"Ja men herregud vilket sammanträffande! Du vet jag har en släkting som har klippt sig här en gång."
Och så kan man fortsätta så ett tag. Det kanske inte låter SÅ roligt men det var en kul tanke som slog oss.
Den glade hallänningen.
En hallänning kan man få att skratta på många sätt, dom är lättroade. Inte minst går detta att se på att en av deras största komiker är Peter Wahlbeck. Men det jag vill ta upp nu är när jag själv roade en hallänning häromdagen.
Jag stod och höll sagda hallännings mössa och halsduk medans denne tog på sig ytterkläder. Uttråkad som jag är så börjar jag härma hallänningen med hjälp av halsduk och mössa i mina händer. Dvs lite som handdockor.
Hallänningen brister ut i skratt. Jag låter mössan skratta med i gott mod medans halsduken skuttar nöjt.
Hallänningen säger till mig att sluta, varvid jag låter mössan skaka på "huvudet" medans halsduken gör irriterade grymtningar.
Hallänningen fortsätter nu att skratta mer febrilt och försöker dölja sitt ansikte. Varpå halsduken agerar täcke åt mössan som nu knappt kan hålla sig överhuvudtaget.
Hallänningen är nu på bristningsgränsen och börjar skratta så att den får ont i magen. Den stackars halsduken slår nästan knut på sig själv och skakar ofrivilligt av skratt med små tjut av glädje samtidigt som mössan nu helt är uppe och svävar i det blå.
Ja hallänningar är lättroade, precis som små barn. Men vad gör det egentligen? Jag ser inte ner på hallänningen, eller tycker synd om den. Nej tvärtom så ser jag upp till hallänningen. Om vi andra bara också kunde släppa oss själva sådär och skratta åt löv som blåser förbi på marken eller fnissa glatt när vi räknar skalbaggar på marken så skulle världen nog vara lite gladare.
Nej låt inte intellektet stoppa skratten! Gör som hallänningen!
Gillar ni humor?
Serier som man följer, serier som man har följt. Vissa är småroliga hela tiden. Andra bygger upp till fantastiska gapskratt och några få har de båda. Här är en liten lista av serier som jag tycker kan nämnas.
I sjunkande humor ordning.
Coupling- ENGELSKA versionen! Rör inte den amerikanska. Den är en dålig dålig dålig ripoff. Men den engelska är så jävla fantastisk. Man brister ut i gapskratt om och om igen. Och karaktärerna är perfekta och dom har en fantastisk casting ansvarig. Jeff Murdock spelad av Rirchar Coyle(The Libertine, Going Postal, Prince Of Persia: The Sands Of Time) är en diamant som är både slipad och smutsig och pinsam.
The Big Bang Theory- Hamnar mest här uppe på listan för att den lyckats trots att den kommer i vågen av en massa andra skitserier. Sheldon Cooper(Jim Parson) är älskad av alla....hatad av alla...föraktad av alla. Men han vet själv hur fantastisk han är. Och det vi också. Så jävla bra karaktär. Lyfter hela serien, även om det finns mycket annar bra i serien. Man flyger mellan nostalgi, intresse, skratt och förvirring. Fantastisk och nytt.
'Allo 'Allo- Brittisk komediserie. För att kunna avnjutas till fullo ska man helst ha engelskakunspaper nog att titta på den utan text. Det är så simpelt ibland med humorn att man blir mörkrädd. Men man skrattar. Det är så engelskt det bara kan bli. Och vi gillar det. "I admit my Fronch cod be butter". Enkelt men man älskar det.
Rena Rama Rolf- Ja ni hörde rätt. Vad gör den där tänker ni? Kanske är jag bar fast i att jag älskar Robert Gustavsson. Kanske är det nostalgi som spökar. Kanske ville jag bara visa upp lite svensk humor. Men vem tycker inte det är roligt när Nisse driver Rolf till vansinne? Bra svensk humor!
Fawlty Towers- John Cleese bar vidare fanan från Monty Python. Och han gjorde det väl. Dessutom hade han den goda smaken att avsluta serien innan den tappade det hela. Mycket bra Mr.Cleese. Engelsk humor återigen, finns inte mycket bättre.
Nu kanske den som läste detta märker att jag hoppat över både tecknade serier som South Park och Simpsons. Och andra komediserier som Hipp Hipp, Little Britain och liknande. Men jag kände att någonstans får jag dra gränsen. Kan inte sitta och skriva hela dagen och ingen orkar läsa det ändå. Jag har också missat massa bra serier där ute. Men har ni inte sett någon av de ovanstående? GÖR DET!
Feel-Robbie Williams
Come on hold my hand,
I wanna contact the living.
Not sure I understand,
This role I’ve been given.
I sit and talk to god
And he just laughs at my plans,
My head speaks a language, I don’t understand.
I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in.
’cause I got too much life,
Running through my veins, going to waste.
I don’t wanna die,
But I ain’t keen on living either.
Before I fall in love,
I’m preparing to leave her.
I scare myself to death,
That’s why I keep on running.
Before I’ve arrived, I can see myself coming.
I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in.
’cause I got too much life,
Running through my veins, going to waste.
And I need to feel, real love
And a life ever after.
I cannot get enough.
I just wanna feel real love,
Feel the home that I live in,
I got too much love,
Running through my veins, going to waste.
I just wanna feel real love,
In a life ever after
There’s a hole in my soul,
You can see it in my face, it’s a real big place.
Come and hold my hand,
I wanna contact the living,
Not sure I understand,
This role I’ve been given
Not sure I understand.
Not sure I understand.
Not sure I understand.
Not sure I understand.
Moonwalker
I walk the surface of the moon like some superstar.
With legs not burdened by the bodys weight.
And a soul soaring to a neverending height.
If I just close my eyes, and get real lucky,
perhaps I can find myself somewhere else.
Maybe I'll be walking on the moon,
not a damn moment too soon.
Smile from a rose...
Starlight eyes look down on me from it all.
But it's just a picture my mind has drawn,
in reality it all crumbles and fall.
Det känns så jävla mycket...
Det gör mig så jävla ont att skada dig.
Det gör mig så jävla ont att inte se dig.
Det gör mig så jävla ont att inte röra dig.
Det gör mig så jävla ont att inte visa dig.
Det gör mig så jävla ont att såra dig.
Det gör mig så jävla ont att inte känna doften av dig.
Det gör mig så jävla ont att inte kyssa dig.
Det gör mig så jävla ont att inte prata med dig.
Det gör mig så jävla ont att inte träffa dig.
Det gör mig så jävla ont att vara utan dig.
Det gör mig så jävla ont att inte känna dig.
Det gör mig så jävla ont att inte få le med dig.
Det gör mig så jävla ont att inte kunna hjälpa dig.
Det gör mig så jävla ont att missa dig.
Det gör mig så jävla ont att inte kunna ringa dig.
Det gör mig så jävla ont att inte smeka dig.
Det gör mig så jävla ont att se dig gråta.
Det gör mig så jävla ont att se dig ledsen.
Det gör mig så jävla ont när du inte kan sova.
Det gör mig så jävla ont när du mår dåligt.
Det gör mig så jävla ont att inte höra din röst.
Det gör mig så jävla ont att vara dig ifrån.
Det gör mig så jävla ont när vi inte är två.
Det gör mig så jävla ont när du inte vågar prata med mig.
Det gör så jävla ont när jag älskar dig.
Det känns så jävla skönt när vi ser varandra.
Det känns så jävla skönt när du pratar med mig.
Det känns så jävla skönt när vi rör varandra.
Det känns så jävla skönt när jag får dig att le.
Det känns så jävla skönt när jag kan hjälpa dig.
Det känns så jävla skönt att ringa dig.
Det känns så jävla skönt att vara med dig.
Det känns så jävla skönt när vi träffas.
Det känns så jävla skönt att röra dig.
Det känns så jävla skönt att smeka dig.
Det känns så jävla skönt att få dig att stöna.
Det känns så jävla skönt att ge dig sömn.
Det känns så jävla skönt när du kysser mig.
Det känns så jävla skönt att stoppa dina tårar.
Det känns så jävla skönt när vi är vi.
Det känns så jävla skönt att dofta ditt hår.
Det känns så jävla skönt att ta hand om dig.
Det känns så jävla skönt att få visa dig.
Det känns så jävla skönt när du tittar på mig.
Det känns så jävla skönt när jag hör din röst.
Det känns så jävla skönt att värma dig.
Det känns så jävla skönt att bära dig.
Tänk att kärleken kan vara så underbar.
Har jag sagt att jag älskar dig?
Den vänlige Halmstadbon
Halmstadbon är, som vi har uppmärksammat, tidigare en mycket underlig grupp. Jag har observerat hur vissa hallänningar i grupp försöker visa vänlighet mot varandra. Såsom det klassiska "bära kassar" dilemmat.
I en grupp på 3 personer som bär olika kassar av olika vikt och storlek hem från affären så fungerar det som följande för "den vänlige halmstadbon":
Person 1: "jag kan ta en av dina kassar, för jag har bara en..det blir jämvikt då"
Person 2: "åh tack vad bra"
Person 3: "ja vad bra då kan jag och 2 byta en kasse så blir det bättre vikt"
Person 2: "men jag kan ju ta din andra kasse istället för du har ju problem med ryggen"
Person 1: "ja men då...."
Ja ni kanske fattar...där står dom...kassar går runt...handväskor byter händer...någon håller någon annans vantar...vantarna blandas...etc etc etc...
Plötsligt står dom där...förvirrade....
Person 1: "ömm, vems är hunden?"
Person 3: "inte min."
Person 2: "inte min heller...men strunt i hunden...vem fan hade med sig en gräsklippare? och var är min nyköpta lax?"
där står dom, förvirrade...men vänliga
Horisonten
Finna mig, i dig..
Jag är samma nu som då
Samma mänska ungefär
Fast med lite mera lust
sen du var här"
-Lars Winnerbäck
Så må inte dåligt för att du fann mig.
Sörj istället att det inte blev mer.
Feel, something real...
I can't bow when the applauds go loud.
They cheer me on, like it's some comedy.
I don't want part of this forsaken tragedy.
When the lights go down, and the audience leaves.
At least I can let go. And go down on my knees.
Extra rader...
"If I ever loose my eyes, if my colours all run dry.
If I ever loose my eyes, I won't have to cry no more."
- Cat Stevens
"And if I ever loose my heart, if my feelings all will die.
If I ever loose my heart, I won't have to hurt no more.
If I ever loose my will, loose my power loose my thrill.
Oh if I ever loose my will...I won't have to try no more..."
- Marcus Mattsson
