Vill du få mer av min empati?

Vissa har problem att visa empati,
andra kan inte be om förlåt.
Hur kan man vara helt blind,
åt att någon man känner sitter i gråt?

Jag stöttade dig i allt,
satt bredvid dig i alla lägen.
Nu kastade du sten på mig,
där jag satt ensam vid vägen.

Knuffad, utslängd och förvisad ur bilen.
Och allt detta från ingenstans.
Ingen förklaring, ingen ursäkt.
Du borde försökt ge dig en chans.


Still not a single word.

It weighs sixteen ton and measures from the bottom of the floor.
It counts as one but still it feels like a thousand more.
A silly thing that you want to destroy.
Who could ever think you would want to hurt this boy.
But now you see he's brought to his knees,
by this thing called love.
And you still don't feel as it seems,
a thing called love.

You can put it in the ground,
burn it all up.
Shoot it in the heart or making it drown.
But we still will be brought down by this thing called love.

Never if you never try.

Ask me the right questions and you shall recieve,
all the answers I can give.
Take the time to get me close and just believe,
and I'll help you to live.

I don't believe I'm any good. I've even been proved it is so.
But maybe you're not looking for a perfect guy.
Maybe just one that can satisfy.

Come and we'll start some time together.
Just for a moment or maybe forever.
But if we never try, it will be never.


Dream a little dream With me...

Sit on the afternoon, in a calm city by the shore.
There we can write a song, about the things that we think are sure.
Rewrite our legacy,
down by the summer sea.
Tell eachother of our dreams,
down by the summer sea.

It's sunny days now in this city.
It's sunny times of our lifes.
And I just keep thinking, that things will still get better.
I'm dreaming I sit by the sea with you.
Thinking you still are dreaming too.


Drömmar i din bädd...

Faller natten stilla över barnen ikväll?
Kommer dom sova lugnt i sin säng?
Rädslan som kryper så lätt inpå,
både de stora och de som är små.
Alla vi barn på en liten liten planet.
Det är ingen som vet, ingen som vet.

Låt livet ta dig i sin hand, var inte rädd.
Du somnar till slut, med drömmar, i din bädd.


En vind för dig, om du släpper in den...

Jag kan vara din vind i natten.
För med mig vindar från varmare vatten.
Jag kan smeka dina armar och lår,
samtidigt som jag flätar ditt hår.
Var inte rädd för ensamheten,
hos mig finner du närheten.
Låt mig blåsa dig bort till en helt annan värld.
Jag kan visa dig, hur det är att vara kär.
Och om du någonsin känt en kyss från en vind,
så vet du hur öm och sensuell den kan vara mot din kind.
Jag talar inte om den bitande vintervinden,
jag talar om den värmande kärlekens sinnen.


Kärleken väntar...

Med handen, på mitt hjärta
jag känner varje slag.
Och hur blodet, börjar strömma
för varje andetag.

Mitt hjärta, det brinner.
Det brinner som en sommarnattseld.
Ja det brinner, det brinner.
Det brinner för dig varje kväll.

Om du bara kom hit och träffade mig,
du vet nog aldrig att jag drömt om dig.
Det är konstigt med dessa känslor du fött,
vi som aldrig någonsin har mötts.


Sunshine somehow...

Keep your smiles in your pocket dear,
they are far too prescious to share.
I sing songs for you tonight my love.
I'll sing until the midnight come.
The sky is full of clouds right now,
but the sun keeps shining somehow.
Hey hey. Run and laugh with me.
Hey hey. Come let us be.

Kärlek dansar...

Solen skiner, och jag med den.
Jag tar mig ut till världen igen.
Lite solglans, en doft av vår.
Ger mycker mer än en torkad tår.
Den ger så mycket mer ändå.

Jag räknar alla fåglar som flyger bortom kyrkan.
Tretton stycken som famlar efter lyckan.
Med sol på ryggen och vinden under vingar.
Tar sig bortåt från allt som försöker tvinga.
Så många känslor jag försöker att frambringa.

Kärlek dansar i solen i flera timmar.
Jag hoppas natten väntar så vi kan hinna,
sluta vara främlingar och bilda nånting.


Gloom of sunlight...

I wake up in the morning sun,
turn to my side and I sigh.
Why do I have to get up today?
It will be just as pointless as yesterday.
I slowly turn to realize I won't fall back to sleep.
So I swing my legs off the bed and stand up.
"I need to start cleaning the room."
I think to myself, in the morning gloom.
I pass the kitchen sink where yesterdays pots and pans are still unwashed.
Into the bathroom and for once I actually look at myself in the mirror.
The hair is, as always, in a complete mess. Curls fighting over who gets to wrap the most volume.
The beard is under control but not very well groomed.
Underneath the eyes are as always tired lines and a dark area.
For some reason I can't seem to actually look in my own eyes.
I'm really not sure why.
Or well. I know why, but the reasons are just so many.
The redness in them from too much worry and tears?
The guilt and blame that surely will be my downfall someday?
Perhaps it's just the emptiness of energy in them.
Watching and alive. But without any real joy.
I manage to, with willpower, force a smile to appear on my lips.
"That will have to do for the day.
As long as no one looks me in the eyes I will be fine.
As long as I stay busy so I don't think of it all....
I think I'll take a moment on the bathroom floor.
And just miss you a little bit more."
.................................................
Försök till ny stil.

IMU, still....

'When was the last time you cried?'
Well, I think it was the first time I died.
And I'm waiting until I'm born again,
so I can smile for love my friend.

Förneka mig, som om jag aldrig fanns...det är mindre än jag förtjänar.

Vissa dagar har jag glömt det,
allt du gjorde så fel.
Då hoppas jag som vanligt
att vi ska träffas och ses.

Ofta tänker jag bara på vad jag känner.
Den kärlek och sorg du skapat hos mig.
Men du vill inte ens vara vänner.
Det enda jag någonsin begärt av dig.

Andra dagar minns jag hur lycklig jag var,
men de flesta dagar så finns det inget kvar.
Få höra att mina bästa minnen var en lögn,
det är det värsta av allt som du sa.
Och aldrig gav du mig något svar.

Och jag har gråtit här i timmar.
Ibland i bara nån minut.
Och jag kan inte alls förstå hur,
du bara slängde mig ut.

Allt jag gjorde var med kärlek.
Allting jag gav var bara jag.
Och du bemötte mig med detsamma.
Det var iallafall så som det var.

Men nu när tiden har förflutit.
Och du ångrar allt du sa.
Jag förstår om du dig har förslutit,
men inte förnekandet av....

....all den glädje som vi kände.
All den tid som var vi två.
Hur våra hjärtan alltid brände.
Att vi älskade då.

NU har du gjort mig besviken...

Hårda ord och du krossar det som älskar.
Inga ord och du bryter det du lovat.
Vilket ord kan rädda oss nu?
Inga ord, inga känslor. Bara vi.

RSS 2.0