merkuriusupplevelsen

Killen har en asskön röst. Hade gärna själv haft den faktiskt. Men nej, jag blev inte signad med en vacker sångröst. Däremot signades jag också med två själar.
"I got one hand, reaching for heaven.
And the other one is dragging in the dirt.
And I got two souls, one's gonna love you,
and the other one is gonna cause you hurt."

Världens bästa sångare. Världens bästa bad. En av världens bästa låtar.
En av världens mest positiva och negativa låtar.


"Who wants to live,
forever.
Who wants to live forever.
Who.....
There's no chance for us
It's all decided for us
This world has only one sweet moment set aside for us"- Queen


"The moment came, the moment passed....
and now I keep staring through the looking glass..." - Mattsson

Jag har lyssnat på flera andra låtar av Toy Dolls men inte fastnat för någon. Denna är dock suverän. MYCKET på grund av bandet. Sångaren ser helt jävla sjuk ut. Smal som en speta, galna brillor och lustig accent.
Dansen är icke att förglömma heller.

Många milstolpar som har helt ändrat synen på musik i världen. Band och artister som ändrat stilen. Framförandet, tekniken sången...ja allt helt enkelt. Det är inte alla som haft en SÅ stor slagkraft i musiken. Men jag vågar säga att Beatles var en av "de stora" som gjort just detta. Dessa långhåriga hemska ungdomar med sin hemska musik.
Fantastiska var dom tycker jag. ÄR kanske jag ska säga. Mycket fina låtar.
Känner att äras den som äras bör. Yesterday är en av de mest kända av deras låtar. Det intressanta med just den låten är att det är den låten som det har gjorts flest covers av i hela världen. Så mycket som över 1600 INSPELADE cover-versioner har gjorts av Yesterday. Bara det kräver ett igenkännande. Här är dock originalversionen av The Beatles.

Pet Shop Boys är INTE döda. Vi var minst två som satt och var glada att vi plockade fram dom på tuben igår.
Klassiskt. Och bra, det går inte att missa vilka det är så fort man hör sången.

"When I look back upon my life
It's always with a sense of shame
I've always been the one to blame
For everything I long to do
No matter when or where or who
Has one thing in common, too

It's a, it's a, it's a, it's a sin
It's a sin
Everything I've ever done
Everything I ever do
Every place I've ever been
Everywhere I'm going to
It's a sin"

Jag är inget Linkin Park fan, men just denna låten gillar jag. "What I've done!" tycker det är asnice när refrängen går. Lite smått smärtfyllt.
Det kan vara svårt att starta om igen och släppa det man gjort. Jag har ännu inte ljugit. Jag har trott fel. Jag har gjort misstag. Jag har misskött mig. Jag har gjort mycket fel. Många saker gör de flesta. Andra saker är det färre som gör. Ingen är perfekt. Men jag har ännu inte ljugit. Så länge jag håller mig fast vid just den biten så ska jag förhoppningsvis klara mig. Så finns EN grej jag klarar av iallafall, jag hoppas inte den försvinner.

"I'll face myself
To cross out what I've become
Erase myself
and let go of what I've done"

Lite jobbig låt kanske. Men tips. Hitta något med dig själv som du kan säga "JA detta är jag en god människa med!" så har man ALLTID något med sig att känna bra över. Även om det är en så liten sak som att man källsorterar. Eller att man ALLTID blinkar när man ska ut ur en rondell. Vad det än kan vara. Finns det fler grejer så gör en lista. Men de "hemska" saker man har gjort...lär dig av dom "and let go of what I've done".

England England England. De är oslagbara för de har så många bra därifrån. Legender. EN av dessa är Sir Elton John.
"And I think it’s gonna be a long long time
Till touch down brings me round again to find
I’m not the man they think I am at home
Oh no no no I’m a rocket man
Rocket man burning out his fuse up here alone"

Oslo. Hemska saker. Det är väl inte jätteoväntat för det händer överallt hela tiden. Men ändå.
Det finns dåliga människor där ute.
De som skadats av en ond människa denna veckan hoppas jag får det bättre senare i livet eller i nästa liv, on the fields of gold.

De som vet att de är onda människor kan ju veta, WE ARE damned for allt time! Inga ursäkter. Ingen annan att skylla på.

Jag är oftast inte glad i denna typen av musik. Den blir oftast så jävla tråkig, men Daft Punk lyckas perfekt för mig. "One More Time" är ju helt jävla awesome och skön. Men den kanske är lite uttjatad. Jag vet inte.
Älskar denna också. Så skön bakgrundsmusik och den text som finns är "passande" tycker jag.

"It might not be the right time.
I might not be the right one.
But there's something about us,
I want to say.
Cause there's something between us anyway.

I might not be the right one.
It might not be the right time.
But there's something about ut,
I got to do.
Some kind of secret I will share with you.

I need you more then anything in my life.
I want you more then anything in my life.
I'll miss you more then anyone in my life.
I love you more then anyone in my life."

Mycket skön låt. Väldigt lång dock. Den som inte orkar hela föreslås lyssna på början och sedan se till att lyssna på stycket från 4.50
Min sinnerman springer ingenstans alls. Men vart tar DIN sinnerman vägen?
"How can something so bad feel so fucking good?"- Markus Birdman

Umgicks med Kanin idag. Tittade på Monty Python och snackade om Monty Python.
Många fina låtar dom har gjort faktiskt...."fina" är kanske inte rätt...men roliga och sköna...
Denna är en av mina favoriter.

Där har vi inte varit och sniffat ännu. Det är mycket trevlig musik där också.
Något som jag gillade från början och fortfarande gillar är Juanes. Speciellt låten A Dios Le Pido.
Mycket skön låt. Och texten är helt ok.
Ungefärlig översättning:

That my eyes wake up every day with the light of your look, I ask to God
That my mother will not die and that my dad remembers me, I ask to God
That you stay by my side and that you never leave from my life, I ask to God
That my soul never rests when it is about loving you my sky, I ask to God
For all the days that remain and the nights that haven't arrived, I ask to God
For the sons of my sons and the sons of your sons, I ask to God
That my country doesn't spill so much blood and my people will rise, I ask to God
That my soul never rests when it is about loving you my sky, I ask to God
One more second of life to give you and to stay forever by your side
One more second of life to give you and my entire heart to give you
One more second of life, I ask to God
And that if I die will be of love and that if I fall in love will be of you
And that your voice will be this heart everyday, I ask to God
And that if I die will be of love and that if I fall in love well be of you
And that your voice will be this heart everyday, I ask to God, I ask to God

Livet är en fest. Håll med om det, folk och fä.
Och om livet är pest. Fyllan värmer bäst.

Farliga ord. Farligt sätt att tänka. Jag försöker undvika det så gott jag kan. Men bra låt är det. Alltid tyckt att svensk progg är ganska skön. Och Nationalteaterns låtar är mycket trevliga.

Nickelback. Jag gillar dom. Jag anser inte att det är ett fantastiskt band, och inte heller att deras musik på något sätt är originell. Men jag gillar dom. Flera fina låtar. Denna var den första iallafall jag hörde. Jag hade singelskivan hemma minns jag. Videon är väl lite dålig kan jag tycka. Dom kunde ju valt en snygg tjej. Men men.

"I've been wrong, I've been down
To the bottom of every bottle
Despite words in my head
Scream "Are we having fun yet?"
Yet?, Yet?, Yet?, no no

It's not like you didn't know that
I said I love you and I swear I still do
It must have been so bad
Cause living with me must have damn near killed you

This is how you remind me
Of what I really am
This is how you remind me
Of what I really am"

Ja. Att leva med mig måste nästan ha dödat dig. Det är så här du påminner mig om vad jag egentligen är.
Strong words.

Sofia Karlsson har en vacker röst och hon är mycket behaglig att lyssna på. MEN jag har själv bara fastnat för en låt som hon har gjort. Nu är det i och för sig inte hon som gjort den. Låten är gjord från en dikt av Dan Andersson.
"Jag väntar vid min mila"
Den är så...vacker. Jag väntade en gång också. Jag visste inte vad jag väntade på bara. Men väntade gjorde jag. Någonstans i mig fattades något. Jag fann det.

"Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida -
den käraste, den käraste med ögon blå.

Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma
och drömde om ett skälvande, gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, över hedarna en snötung natt.

Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort där min koja står,
och höja ett jublande rop mot den kära:
Välkommen du, som väntats i ensamma år!

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida -
den käraste, den käraste med ögon blå."

Varför skriver du så mycket texter? Varför mår du så dåligt? Varför skriver du så mörka saker? Varför ältar du saker? Varför skriver du om så vackra saker ibland?
Det är bara några av frågorna jag får ibland.
Jag kan säga att det är för att jag inte kan hålla det inne. Jag kan inte hålla det inne. Jag måste släppa ut det. Jag måste visa världen. Världen måste se. Se all den kärlek, all den kärlek som är i mig.
Det finns så mycket där inuti mig helt enkelt. Och det kan inte komma ut "naturliga vägen" om man kan säga så.
Så det kommer ut med texter bland annat. Vem beskriver det bäst om inte Cat.

Ja det var han. Men låten är äckligt skön. Man blir glad. En lyckolåt.
Brukar inte fastna för några melodifestivallåtar egentligen...men denna kan jag leva med.

Shebang. Inget otroligt band egentligen. Sheena Is A Punkrocker är onekligen bra. Men är det mycket mer?
Ja. För mig. Kanske av nostalgiskäl. Jag är inte helt säker. Men jag fastnar lite på denna låten faktiskt när jag hör den.

De flesta idag känner nog tyvärr bara igen honom som Whistler i Blade-filmerna. Men Kris Kristofferson var mycket mer än det. Han var en grym country-artist. Skrev många bra låtar och hängde med både Cash och Nelson. Country som har sin styrka i att varje låt är en berättelse. Något som andra genrer helt enkelt inte brukar göra alls i samma utsträckning.
Ska dock erkänna att det är bara en låt som specifikt satt sig i huvudet för mig. Sunday Morning Coming Down.
Hittade tyvärr inget klipp med texten rullande som jag brukar försöka så tog en livespelning istället.

"Well I woke up Sunday morning,
With no way to hold my head that didn't hurt.
And the beer I had for breakfast wasn't bad,
So I had one more for dessert."

Cat Stevens(Yusuf Islam som han numera kallar sig) är fantastisk och ytterligare ett bevis på Englands förmåga att ta fram fantastiska artister.
Han blir ofta "anklagad" för att ha simpla texter och låtar. Jag säger att det är hans styrka. Det är så vackra och fina saker han gör och samtidigt är de så enkla i sin skönhet.
Min favorit är Moonshadow och Can't Keep It In är så äckligt skön.
Men just nu känner jag mer för Wild World. Det känns mer passande. Mad world till wild world...

"You know I've seen a lot of what the world can do
And it's breakin' my heart in two
Because I never wanna see you a sad girl
Don't be a bad girl
But if you wanna leave, take good care
I hope you make a lot of nice friends out there
But just remember there's a lot of bad and beware

Baby, I love you
But if you wanna leave, take good care
I hope you make a lot of nice friends out there
But just remember there's a lot of bad and beware"

"And I find it kinda funny. I find it kinda sad.
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had.
I find it hard to tell you. I find it hard to take.
When people run in circles it's a very very...mad world."
Jag kan bara hålla med. Fantastisk låt och text. Hörde den första gången till en fantastisk film. Donnie Darko med Jake Gyllenhaal.

Irland, Skottland, England, Tyskland, Sverige...aaaand around the globe lies....Australia!
Australien har producerat mycket bra. Men bäst är utan tvekan Pink Floyd.
Citerar min musa. "Rent musikaliskt så är Pink Floyd det bästa i världen!"
Kan böja mig till att hålla med där. Även om jag av princip inte tycker att det går att tävla i musik på det sättet.
Men ja. Ta dig en whiskey, sätt dig i roddbåten, ro ut mitt till sjön. Sätt på Pink Floyd i medhavd musikspelare och blunda. Man kan nästan glömma allt. Nästan allt....

Att vara med någon kan få en att vilja vara mer med den personen. Jag har känt det. Jag har också känt att jag vill vara mer med en person ju längre jag är ifrån den. Det blir liksom starkare. Saknaden, kärleken, närheten. Ja allting.
Snart exploderar man väl, för man kan ju inte göra något åt det jämt.
Asskön låt. Enda låten som han gjort jag verkligen gillar. Men den är så suverän så den förtjänar att vara här.

Soul är just vad det är. Soul. Den musiken är så väldigt vid på något sätt.
En av arvtagarna inom genren är Seal. Kul namn har jag alltid tyckt. Han är nog aldrig på turné i Norge. Men skämt åsido.
Mycket bra sångare, jätteskön röst. Fantastisk låt denna.

Igår var det Dr.Hook. Och något jag alltid kopplar till dem är CCR. Just för att det var de två som spelades mest i bilen när jag var liten. CCR och John Fogerty.
Precis som dom sitter fast i min skalle så finns det annat som gör det. Till exempel den som gett mig ro. Ingen smärta i benet, ingen smärta i ryggen, ingen oro, ingen stress och inga bekymmer. Bara fantastiskt och underbart.
The Joy Of My Life.

Idag vaknade jag ganska tidigt. Vad ska jag göra nu? Döda finnar i solen antar jag.
Jag drömde inatt igen. "Jag trodde jag såg den mest älskade komma..." men även om det var hon så var det fruktansvärt. Jag hade gjort så mycket fel och jag fick veta det med råge. Inga slag, men orden sved. Dom rev upp djupa sår. Syntes när jag vaknade att jag hade gråtit i sömnen. Inte ok :( Ingen trevlig dröm alls. Och när man drömmer så TROR man ju på allt som händer där.
Känslor är ett jävla helvete, men vackra är dom. Den som kan visa känslor är Dennis Locorriere, sångare i Dr. Hook. Fantastisk röst och fantastisk inlevelse. Nu är jag ju själv lite mer eller mindre uppvuxen med Dr.Hook i huset så man är väl lite partisk. Men dom har gjort många bra låtar.

In mot staden idag. Bara en snabb runda. Men det kvittar hur lång den är antar jag.
"Sieze the day"- "Fånga dagen" - "Carpe Diem". Jag kan inte. Jag vill, jag vill, jag vill. Men det är redan lovat att misslyckas. "Whats the point of doing anything."-Johnossi
Men det är svårt att fånga en fjäril...
Lars Winnerbäck mina damer och herrar. Han ÄR den största i sverige just nu, jag har ingen tvekan. Arvtagare till Taube, Cornelis och de andra herrarna.

Rock. Storbritannien. KAN det bli bättre än så? Jag tror inte det.
Här dyker vi ner i Dire Straits. Walk Of Life är nog den som iallafall JAG känner igen mest när jag lyssnar. Men Jag faller alltid tillbaka till en av mina favoriter när det gäller Dire Straits.
Sultans Of Swing

Gillar du musikaler? Gillar du sångare med otroliga register? Gillar du känsla? Gillar du fantastiskt sköna gitarriff?
Tänkte du "Ja." på någon av de ovanstående frågorna så ska du definitivt kolla in vad jag kommer med idag.
Jesus Christ Superstar. SE DEN! Lyssna på den!
Speciellt filmversionen från 2000. Jerome Pradon gör ett FANTASTISKT framförande i den första låten.
Vill speciellt rekommendera också låtarna med Pontius Pilatus då han spelas av den svenske musikalsångaren Fred Johanson dessutom låten "Could We Start Again Please" med Maria Magdalena och Peter.
Men nu, de två inledande styckena. Det ena rent musikaliskt med fantastiska gitarrer, den andra med fantastisk inlevelse och sång.

Tillbaka i tyskland. Dock inte på tyska.
Scorpions känner de flesta till dock kanske bara ett fåtal låtar såsom "Rock You Like A Hurricane", "Still Loving You" och "Wind Of Change".
Jag ska erkänna att jag själv hör till de som bara tänker på ett fåtal låtar när jag hör Scorpions. Den som jag känner starkast "koppling" till är nog "Still Loving You", däremot är nog min favorit just "Wind Of Change".

Rolling Stone rankade de 500 bästa låtarna genom tiderna och på plats 111 hamnade en låt av Hank Williams från 1949. Det är den näst äldsta låten som finns med på listan över huvudtaget och den har gjorts i versioner av de största. Elvis, Johnny Cash, Little Richard, Bob Dylan med flera. Låten är verkligen riktigt bra och bevisar att vissa låtar klarar tidens tand galant. En av de senaste versionerna gjordes av det danska bandet Volbeat och även om det är ett långt steg ifrån Hank Williams original så är det verkligen "bara" en ny tappning av samma låt.
En mycket bra version tycker jag själv.
"The silence of a falling star
lights up a purple sky
and as I wonder where you are
I'm so lonesome I could die."
Jag saknar dig, och hoppas att du någon dag känner att du vill prata igen.

Vi har varit i Skåne, Skottland och Irland. Lite enformigt med bara engelska och svenska kanske du säger? Nej inte egentligen det är ju ganska naturligt att man föredrar den musik man fattar bäst. Nu råkar det ju vara så att jag gillar annan musik också, dock inte i lika stor grad ska tilläggas. Ganska många år sedan nu men när jag känner mig lite mer "arg" så brukar jag lätt halka in på Tyskland. Varför? Erkänn nu. Såpass inblandade i två världskrig? De MÅSTE vara lite arga. Efter att ha förlorat dom också. Dessutom är språket sådär äckligt aggressivt.
Tja det kanske är tråkigt men jag gillar faktiskt Rammstein. För att vara mer precis så just dom låtarna jag halkade in på först (som det är med det mesta). Såg dem live 2010. Det var helt ok. Gillar inte live just för att jag tycker alltid publiken stör och är i vägen för musiken. Men men. Det har sin charm det med såklart om bara publiken har rätt energi.
Jag var inte med från första albumet men det andra kommer jag ihåg faktiskt. Inledningen är otroligt bra. Så enkelt med visslandet men så kraftfullt igenkännbart.

Skönt att inte behöva jobba ska jag erkänna. Men det är inte skönt att vara sjuk. Och inte skönt att förlora pengar heller.
Jag vill...se igen. Få bara vara igen. På det där bra sättet. Om jag blundar en liten stund så kan jag se det ibland.
"Det var aldrig något." Brännande ord av någon man älskar.

"Tänk att dom händer som har smekt mig,
kan riva upp så djupa sår.
Tänk att dom läppar som har kysst mig,
kan attackera mig så hårt..."

Jo tack, jag vet det och ska inte glömma bort det igen.

Ont i benet, orkar inte mer. Håål til godo

Inatt var det svårt att sova...det gick inte att vända sig i sängen utan att det värkte av de helvetiska f______a på ryggen.
Men när jag väl lyckades somna. Åh så skönt det var. Det var en massa konstiga små drömmar jag inte minns. Men sen var det några som var precis perfekta. I en dröm låg jag bara i sängen. Men jag låg inte ensam.
Armarna om varandra och bara tittar varandra i ögonen. Det var en ganska lång dröm, tror jag.
Lustigt att man kan drunkna i någons ögon, och känna att tiden stannar medans man "bara" drömmer. Inga bekymmer, inga problem. I några drömmar satt vi bara och pratade, det var lika fantastiskt det. Andra drömmar var lite mer...barnförbjudna. I en dröm bara tittade jag på henne. Vackraste varelse jag någonsin sett. Lika vacker som på riktigt. Kort sagt. När jag sover så får jag en chans att vara mig själv. När jag är vaken tvingas jag in i att vara "som vanligt".
Vi kan ju hålla oss kvar i Skottland. Dock till något mycket mer känt band. Nazareth.
70-talet och dess hårdrock när det var som bäst. Vem har inte hört "Love Hurts", "Razamanaz" eller "This Flight Tonight"? Däremot hittade jag en låt med en text som faktiskt tilltalade mig. Om just drömmar.
Texten kan ni se i botten av videoklippet.

Smärta är numera mitt andranamn. Jag kunde knappt sova igår för jag hade en finne på ryggen som gjorde det omöjligt att ligga bekvämt. En sån där finne som sitter under huden och känns hård som en golfboll. Den gjorde jävligt ont. Oh saliga lycka idag när jag vaknade. Den hade fått ungar. TRE stycken stora finnar precis jämte varandra på ryggen. Var och en den ondaste jag någonsin haft. Jag har inte kunnat röra mig och att ha tröja på sig är tortyr. Jag har sår på tummen som svider så fort jag tar i något. Och som vanligt är det annat som dödar mig inifrån.
Men, nog om det. Jag är ju här för att försöka vara positiv. Så då är det positivitet vi styr mot idag.
Skåne, Skåne har det varit sist. Det är INTE positivt. Så istället rör vi oss till något mycket trevligare.
Några "stiliga" skottar från 80-talet med en utomordentligt humörslyftande video.
Och vem vill inte kunna säga: "I'm on my way from misery to happiness today."?
Jag önskar jag kunde säga det. Jag får nöja mig med att glädjas åt en mycket nära vän: "Jag är så lycklig nu."