merkuriusupplevelsen

The rain keeps falling on the window pane.
And I am sitting by myself alone.
Wondering what you're doing, when you're not here.
Nothing here to keep me the same.

Cause when you're gone,
I'm not the same one.
Don't want to think,
cause when I do...
I miss you..

I haven't seen the sun, for quite so long.
It must be hiding, behind the clouds.
I think it misses you, just like me.
Someone for it to shine along.

I woke up one morning alone and scared.
Can't seem to find my phone.
Maybe you've called, I'll never know.
To see your name on the display is all I ever cared.

Vem fan har koll på allt? jag undrar.
Vem bryr sig om när skurkar plundrar?
Ingen kan stoppa vårat eget förfall.
Ingen förstår folkets skall.
Att bli oskyldigt dömd, eller stoppad för fel.
Att vara den som står kvar, bruten men hel.

Men allt detta har liten betydelse ändå.
För jorden är fylld av under. Stora som små.
Oavsett vem och vad som tar skada till slut..
så måste man inse att allting kommer jämnas ut...

Med mitt hjärta i handen,
så rinner tiden ut i sanden.
Med mitt liv i min famn,
lämnar båten snart hamn.
Jag har tappat sekunderna,
borta i dom där stunderna.
Minuter som bara försvunnit,
tänk på allt vi aldrig hunnit.
Timme efter timme att sakna.
En dröm om dig är när jag inte vill vakna.
Men till och med i sömnen går det så fort.
Borta så snabbt...litet som stort...

Down by the riverside,
lies a secret spot I try to hide.
It's where the water ride,
where it is both deep and wide.
There lies a boat that's tied.
Waiting for the coming tide.
This is where I've lived and died.
Brought down by my love and pride.
All I know is I've never lied.
Always been a just guide.
This is where I found and lost my bride.
She drowned, but I tried and tried.
But she is left inside,
and her memory will never subside.
I wonder why there was a divide?
Between me and her. Who did decide?
This I in you confide.
Here the beach where she sat beside.
This the riverside where I once cried.

Vill återigen slå ett slag för fest hemma.
Blev "utdragen" till stan. Visst det är trevligt när man går till rätt ställe och med rätt folk. Men när man liksom hamnar med all hög musik och folk som pratar och man inte kommer nära nog att höra eller sånt så blir det alltid så jävla trist. Satt idag å försökte följa med i musiken medans andra pratade på andra sidan bordet.
Nej tack, ibland kul. Men oftast föredras att ha förfest och efterfest. Utgång ligger lågt på listan.
Ibland för skojs skull och sällskapet. Men jag är väl en hemmabög.