merkuriusupplevelsen

Jag kan inte förklara varför jag gör det just nu. Eller varför jag väljer just Mr Clapton...
Men det är ändå något just passande med denna låten. Den är antagligen bättre på det franska originalet. Men just texten.......tja jag vet inte...
Summan av kardemumman är att jag åtminstonde för tillfället har intentionerna att inte skriva något mer här. Jag slutade med de mystiska texterna. Jag tänker sluta med de underfundiga och ibland väldigt menande låtarna. Det är slut helt enkelt. Jag är slut. Jag har kommit till insikt och det funkar helt enkelt inte. Njut av den sista låten nu. Eller inte. Det är upp till er. Här kommer den iallafall, med text och länk.


The falling leaves drift by the window
The autumn leaves of red and gold
I see your lips, the summer kisses
The sunburned hand I used to hold

Since you went away the days grow long
And soon I'll hear old winter's song
But I miss you most of all, my darling
When autumn leaves start to fall

I see your lips, the summer kisses
The sunburned hand I used to hold

Since you went away the days grow long
And soon I'll hear old winter's song
But I miss you most of all, my darling
When autumn leaves start to fall

Skrämmande hur mycket jag håller med låten. Och skrämmande hur mycket jag inte håller med den samtidigt.
Jag är absolut inte ett fan av Lady Gaga. Jag tror inte att vi hade förlorat mycket på om hon aldrig slagit in på musikbanan. Men denna låten och Born This Way är faktiskt bra.

Jag vill stå vid den där edgen igen. Och precis som förut kommer jag inte vilja något annat än att dra dig med mig. Antagligen kommer jag att hålla tillbaka som alltid, för det är fel. Men NÅGON gång att bara göra PRECIS det jag vill. Det hade varit trevligt.
Det är fel. Men fy fan vad rätt det är. Det är menat men det kommer aldrig hända.

Är jag rörig? Det är jag alltid. :P Jag delar med mig av mig själv till alla. Men det finns bara en som får veta precis ALLT glasklart.

"You know I never
I never seen you look so good.
You never act the way you should.
But I like it.
And I know you like it too.
The way that I want you
I gotta have you
Oh yes I do"

Denna sitter mest i huvudet från något av guitar hero spelen för mig. Men det är en bra låt faktiskt. Enkel men bra. Och jag vill ha dig, på det sätt som jag vill ha dig.

Nej jag klagar egentligen inte för Volbeat råkade göra en väldigt bra version av låten. Och jag hade inte vetat om den utan Volbeats version. Men det är ändå lite kul hur många som verkligen är SÄKRA på att Volbeat gjorde låten först. Så fel det kan vara. Så här är det med många artister och låtar, så tänk efter på det ibland när ni sitter och lyssnar.

Vad ska man säga liksom? Visst, dansband är lite enformigt men texten är lite bättre än bra.

"Det som hände mellan oss två
en gång för länge sen
e sånt jag inte glömmer
fast jag vet att det var fel.
Dina händer och din mun
som rörde ömt min kind
än idag så kan jag känna
när jag sitter här och minns.


Jag minns inte vad du sa
bara att du log mot mej
och munnen min ville säga
stanna kvar hos mej i kväll,
men jag såg i dina ögon
att du redan lämnat mej.
Hösten kom in i mitt hjärta
men jag glömmer aldrig dej"

Varenda liten grej. Det är så fjantigt. Man lever för så futtiga saker som verkar så stora. Och saker som är så stora verkar väga så lite. Jag har höga hopp. Till och med omöjliga hopp. Men ändå.

Jag är en sucker för Disney och annat tecknat. Och jag gillar ju musikaler och det är ju lite samma sak i tecknat. Folk brister ut i spontansång hela tiden och utan anledning.
Just DENNA filmen har flera riktigt bra låtar. Den första är till mig. Den andra är till dig. Och den tredje....tja den passar in den också.

Det känns som igår. Men det känns som år sedan också. Men till och med minsta lilla ögonblick är så hårt inpräntat i minnet att det inte går att släppa. Denna låten till exempel. En liten stund för länge sedan, och där var den. Det var du som spelade den då, nu är det jag.

"Barn är ett folk, och dom bor i ett främmande land.
Detta land där ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och dom glider så fint utan köl."

Jag är ett barn av det gåtfulla folket. Precis som alla andra. Jag vill kunna springa ut i mina gummistövlar och sätta mig vid den stora vattenpölen vid vägen utanför huset. Plaska runt i den en stund och sen hitta ett löv från björkträdet bredvid att lägga på ytan som jag sedan kan betrakta medans det flyter runt som en liten båt.
Men nu är jag äldre och måste betala räkningar och skaffa jobb och gudarna vet vad.
Det var skönt ett tag, för då kändes det som att jag var tillbaka där vid vattenpölen. Inga bekymmer och jag visste precis vad jag ville. Det var inte en vattenpöl egentligen, och det var inte ett löv som jag tittade på. Men jag visste vad jag ville, och jag var villig att göra vad som helst för att bara få fortsätta med det.
Men jag gissar att det helt enkelt är så att man inte ska vara vid den där fridfulla vattenpölen resten av livet. Det var antagligen en otrolig tur att jag fick komma tillbaka till den en liten stund. Men jag saknar den.

Vem har inte hört denna låten? Och vem tycker inte att den är fin? Seriöst. Man behöver inte vara tjej eller ha en tveksam läggning för att gilla den.
"You say it best, when you say nothing at all." Jag vill tänka på det som dom där stunderna när man bara kan titta på någon annan, och se något i dess ögon. Något i hur de rör sig, hur de tittar på dig som får dig att känna att det finns något som NÄSTAN går att ta på i luften. Tyvärr är det inte alltid så. Och ibland kan det finnas där, men det är ändå något som inte stämmer, "how can something so bad, feel so fucking good"- Markus Birdman.
Någon som känner som jag? Att det finns vissa som talar direkt till ens hjärta? Antingen det är en vän, älskare, släkting eller till och med bara en främling utan namn på gatan.

Vad kan jag säga. Den är cheezy på så många sätt. Men jag gillar sånt. Och jag gillar låtar som har så enkla meddelanden ibland. Du är vacker. Jag tänker det ibland. Jag gillar att se vackra ting. Men det är inte ofta jag säger det rakt ut. Då är det tillfällen när jag känner mig så överväldigad av det att jag nästan inte kan stå emot att säga till världen att "här är något vackert...se det!".
"Skönhet ligger i betraktarens öga"-gammalt talesätt som menar att folk tycker olika. Man kan se något vackert i saker som andra inte tycker är vackra. Eller saker som dom tar för givet. Jag kan säga att jag har sett något som är vackert. Alltså verkligen vackert. Sådär så att jag inte tror någon skulle kunna säga emot mig.
Denna låten är till allt det där ute som är så. Hur långt borta det än är. Eller hur nära. Finns det så förtjänar det att veta att det är vackert.

"You're beautiful. You're beautiful.
You're beautiful, it's true.
There must be an angel with a smile on her face,
When she thought up that I should be with you.
But it's time to face the truth,
I will never be with you."

DETTA är disco, alla ni som snackar om att det går discolåtar på radion ibland. Till exempel Moves Like Jagger. Nej.
DETTA är disco. Och det är bra disco. Ett av de tidigaste banden. Klassiker. Enjoy.

Jag gillade henne i början. Complicated, Sk8ter boi. Hon ser ganska bra ut.
Denna låten är från något nytt album. Ramlade på den när jag klickade mig fram på tuben ikväll.
Videon är ganska trist...MEN den är bra. En sak är när hon gråter och hennes smink rinner och blir förstörd, så fortsätter hon på något sätt att se jävligt bra ut. Inte alla som kan det.
Iallafall. Jag tycker inte hon är fantastisk som artist, alldeles för få bra låtar för det. Men hon har guldkorn. Denna är en av dom för mig.

Shane MacGowan. Sångare i bland annat The Pogues. Jävligt skön, men vilka irländare är inte det egentligen?
Finns fina låtar han gör ihop med Sinead O'Connor också för den som är intresserad.
Denna låten dock gillar jag skarpt. När han var med sitt tredje band, Shane MacGowan and The Popes.
Så jävla brutal text på något sätt. Blandat med vackra ord och mindre vackra ord, men tunga ord allihopa.
"I was cruel, I was brash. I never gave a damn about the beauty that I smashed." Wunderbar.

"Long years ago I fell in love
With a lady proud and fair
So passionate were she and I
We made fire in the air
I loved her more than life itself
She loved me just the same
And it broke my heart
To think we'd part if she ended the affair

But I was brutal, I was ignorant
I was cruel I was brash
I never gave a damn about
The beauty that I smashed
No sadist I, I took delight
In making my Love cry
Now I'd pray for a single kiss from her
To be lashed and crucified

And now I feel this lady fair
Can never more be mine
Long gone are night in my lonely bed
All suffering and crying
And though I fear that through this life
She'll only call me friend
'Till I'm dead and buried in my grave
My Love will never end"

Hur många är det som faktiskt hört och lyssnat på texten?
Låten är bra, tror de flesta tycker det faktiskt. Ni som inte gillat den innan borde lyssna och se texten samtidigt.
Underskattad? Ja det tycker jag. Väldigt rakt budskap om inte annat.

"Another mother's breakin',
Heart is taking over.
When the vi'lence causes silence,
We must be mistaken.

It's the same old theme since nineteen-sixteen.
In your head, in your head they're still fighting,
With their tanks and their bombs,
And their bombs and their guns.
In your head, in your head, they are dying... "

Jag måste säga att jag tycker dom är väldigt tråkiga på något sätt med hur deras låtar skiljer sig. Det är på något sätt samma monotoma stil rakt igenom. Speciellt sångaren, men samtidigt gillar jag det för det gör att dom har sin egen stil som man känner igen direkt.
Däremot denna låten har ett mycket lockande intro och gillar definitivt hur den drar igång efter 23 sekunder. Den väldigt lilla titeln är väldigt talande också. "I got soul, but I'm not a soldier"
Jag känner så ibland. Jag har en själ. Jag vågar till och med säga att den är väldigt bestämd och passionerad. Däremot är jag ingen krigare, jag har väldigt svårt för att verkligen "ta" det som själen begär på ett aggressivt och vinnande sätt. Jag har nog för mycket hjärta till min själ.
http://www.youtube.com/watch?v=dajn9Bk24CY
Tyvärr så är det något fel på bloggsidan så det går inte att kopiera in inbäddningskoden.

Fel del. Helt jävla fucking fel liv.
Musiken är glad och uppåt. Jag gillar den, men texterna har ändå djup trots att det är svängigt!

"I want to believe in myself once again.
So I dream of a man whose hopes never end.
To kiss with a girl who's as lovely as you,
I'd give you my heart if you gave me the truth."

"Så länge det finns liv så finns det hopp." Jag vet inte om mitt hopp är något att hänga i julgranen men. Så länge det finns hopp så finns det liv.

Verkligen, ingen direkt konstig låt på något sätt. Men det finns någon Hot Damn Woman där ute som man helt enkelt vill göra allt med...allt, länge, hårt och mycket...

Jag vet att detta inte är allas humor. Jag gillar den själv för Michael Bolton är så jävla skön :p
Det roligaste är att ni ska kolla på klippet hela vägen. Har en god vän som tyvärr är lite retarderad. Han har hela tiden trott att dom i slutet sjunger "This is the tale of Hanna Montana"   TROTS att han sett videon.

Jag har blivit frågad en gång av en gammal kompis hur jag får tiden att gå när jag slänger ur mig såna där deppiga texter och kommentarer ibland. När jag helt enkelt gräver ner mig själv i allt som känns jobbigt och verkligen vill skrika ut min desperation över att inte ha kontrollen över mina situationer.
Jag hade inget bra svar. Jag svarade bara "Det gör jag inte. Jag får inte tiden att gå."
I min egen erfarenhet är det inte mycket som fått mig att snabba på tiden. Jag har aldrig på egen hand sett ljuset i mörkret. Däremot gäller det att se slutet på mörkret.
Är detta någon tröst till någon? Jag hoppas det...jag klarar dagarna på detta sättet.