Frusna hjärtan ger ingen värme

Du tappar andan sakta när du kliver ett steg till.
Ovanför lyser gatulyktan, med ett nästintill förtrollande sken.
Framför dig svävar de sista andetagen dit de själva vill,
framtvingade i novembernattens kalla vind.
Ingen hör, ingen ser. För där du går finns ingen mer.
En gata borta från ljudet och livet, bortom centrumets glöd.
Ett sista andetag, ett sista litet steg mot din död.
Du famlar dig ner mot marken, till ett avgörande problem.
Ingen sa att det var såhär. Ingen varnade för kylan.
En jacka hade kanske hjälpt mot nattens svarta,
men vad kan värma ett fruset hjärta?

Lång paus

Det har varit en lång paus i skrivandet här.
Vet inte om det är medvetet eller undermedvetet om jag ska vara ärlig. Men nu skriver jag lite igen. Kanske kommer det mer, vem vet?
Påminner att saker jag skriver här är en blandning av mina egna och andras känslor, händelser, fiktion och dylikt. Så om man känner mig, läs inte in saker som kanske inte finns där. Det kan handla om lite vad som helst.

Här och nu

Jag ser du sover i min säng.
Jag längtar tills jag finner mig där igen.
Bara några få ord till.
Bara lite till.
Men du sover...det är hos dig jag vill...

Sleep silently until you wake

Silence has a new meaning when you're broken.
It doesn't seem to leave any room for words that are spoken.
When it creeps closer you pray it will die,
like the bad dreams I have where I wake up and cry.

Do you sleep at night? I can't see you how you could.
Feeling alright? Honey, it's a miracle if you would.
Maybe in a year or two, I'll start hating you.
But right now, I'm just hating what you do.


RSS 2.0