merkuriusupplevelsen

Cykel, detta ord...detta fenomen..det sitter som en smäck i gommen... När tungan tyst formar det där inledande lite smått viskande och väsande ljudet.. cccccc-ykel...ett väldigt bra och stadigt ord, men ändå sticker det ut...det är inte ofta man hittar sådana bra ord där ute i världen som börjar med C... Cykel... Ord är intressant, jag har en hel hög med bra ord jag gjort själv... Flumderar, älster, bumf, sfinxen, mildo, ålamäte men bäst är cykel...så fort något är jobbigt att svara på, du vet inte vad du ska säga, eller om du bara vill på ren pin kiv..luta huvudet lite åt sidan..se oförstående ut och säg med delvis fråga och säkerhet..Cykel...det känns bra, du kommer känna dig bra...

I said "Son, have you seen the world? Well, what would you say if I said that you could? Just learn what you need and you'll even get friends." He said "That sounds pretty lame." Brown leather sleaves Eye-glasses so bright I cut off my hair, so I'd look alright. I taught and I preached They didn't play nice. As I learned them to count. A teacher of war Yeah that's what I'll be And when I come home I'll be too tired to sleep I'll carry this job To the grave if I must Because it's a job that I got And a job that I must. I walked through the door I yelled my commands The children, they cried But I raised my hand I beat them all sane A slap over their face For their complaints and their fails. They ruined my chair. They pissed on my desk. I told them to stop But they never did. I threathened with guns. And batons not just once But again and again A teacher of war Yeah that's what I'll be And when I come home I'll be too tired to sleep I'll carry this job To the grave if I must Because it's a job that I got And a job that I must. They did not respect rules I asked them to stop I begged them to sit But they pressed on So I lifted my hand And I slapped them again The kids jumped through the room And through the window All the blood was their own. Thats what, I told all the cops A lie white as snow A teacher of war Yeah that's what I'll be And when I come home I'll be too tired to sleep I'll carry this job To the grave if I must Because it's a job that I got And a job that I must. I said, "Son, have you seen the world? Well what would you say, if I said that you could?"

"Hide my head I wanna drown my sorrow, no tomorrow, no tomorrow. And I find it kinda funny, I find it kinda sad. The dreams in witch I'm dying are the best I've ever had."

Nothing really matters anymore, I've misplaced my heart. I gave it away but it fell to the floor. It was doomed to fail from the start, but I wanted it so badly I couldn't part. I feel like starting to cry, want to shout it all out. But I can't really say why, now that I've fealt joy I want to die. I guess knowing what I miss is what it's all about. Now I bid farewell to those joyious moments, with a sad tear on my cheek. These are my silent comments. Future looks bleak. She was the best, the prettiest...unique...

This is the story of me, as I see it... I was born in to a normal life, no perticular wealth or poverty. I hade a fair amount of order and liberty. Certain physical disabilities I admit. But at least it wasn't all shit. Despite this good life of mine, I've had a problem from time to time. I've never had anything I really wanted, ever since my life started. My entire being was a waste of life, nothing truly made med want to strive. I have felt no need to breathe or feed, but lately I discovered a real need. Something that made me want to wake up in the morning, something that made me want to stay up all evening. Nothing ever mattered to me. I only lived my life in hope to see, and whoe I did find a true passion! Something fitting my fashion. But oh how cheated I was by the hands of faith. It was untouchable, this very great... Perfect it was, amazing too... But never for me...as always, farewell and thank you...

Jag sitter och blir rastlös många gånger då jag kommit hem på sistonde...men jag saknar hemmet..det gör jag, men vem gör inte det? Idag när jag vaknade fick jag en sån otrolig lust att ta hunden och vandra iväg längs sjökanten som så många gånger förr...bort under träden som säkert är gröna och fina nu... bort till den gamla bron, förbi badstranden där bryggan antagligen ligger i...förbi fotbollsplanen som man har klippt så många gånger... in på den lilla stigen och bort till stugan där barnaminnena är som bäst...leka leka leka i sanden och i vattnet! hade varit skönt att ta båten, ro ut till någon lugn vik eller nåt, lägga sig ner där och sen bara låta vattnet gunga medans man ligger och filosoferar...skulle till och med kunna tänka mig att meta lite...är ju inte mycket för att fiska eftersom jag är för otålig samtidigt som jag är för lat om jag väl skulle få något...men meta kan funka, det kräver ingen direkt fokus, bara sitta och vara...något trevligt sällskap skulle väl funka visst...men inte en massa folk som inne i stan...bara ha det skönt och ta dagen som den kommer...det är sommar hemma det... Hade jag haft en bil och sluppit dom jävla busspriserna å tiderna så hade jag nog kunnat ta mig en sväng hem...men jag sparar det till mammas födelsedag tror jag...

Det är jobbigt nu, kan inte gå in på detaljer men det har i stort sett med tid att göra... Tiden är min ovän just nu...det ramlar in saker som tar bort andra saker...saker blir för långdragna och andra saker blir för korta... Jag tror aldrig att jag blivit så här sur över...tja...att jag förlorat viss tid... Tid är verkligen ett jävla helvete som vi uppfunnit...och JA det är något vi har uppfunnit...att saker ändras och årstider och ljuset kommer å går är bara en massa olika naturliga fenomen...men begreppet tid har vi själva skapat...och jag stör mig på det... Idag blev jag frustrerad...ett enda litet samtal...några få få ord och jag blev jätteledsen, konstigt hur lättpåverkad man kan bli av några ord...det är ju bara ljud formade i ett visst mönster...iofs var det kanske innebörden av orden som gjorde mig ledsen..men ändå... Imorgon, lång dag...(relativt)...minigolf!