merkuriusupplevelsen

Inatt var det svårt att sova...det gick inte att vända sig i sängen utan att det värkte av de helvetiska f______a på ryggen.
Men när jag väl lyckades somna. Åh så skönt det var. Det var en massa konstiga små drömmar jag inte minns. Men sen var det några som var precis perfekta. I en dröm låg jag bara i sängen. Men jag låg inte ensam.
Armarna om varandra och bara tittar varandra i ögonen. Det var en ganska lång dröm, tror jag.
Lustigt att man kan drunkna i någons ögon, och känna att tiden stannar medans man "bara" drömmer. Inga bekymmer, inga problem. I några drömmar satt vi bara och pratade, det var lika fantastiskt det. Andra drömmar var lite mer...barnförbjudna. I en dröm bara tittade jag på henne. Vackraste varelse jag någonsin sett. Lika vacker som på riktigt. Kort sagt. När jag sover så får jag en chans att vara mig själv. När jag är vaken tvingas jag in i att vara "som vanligt".
Vi kan ju hålla oss kvar i Skottland. Dock till något mycket mer känt band. Nazareth.
70-talet och dess hårdrock när det var som bäst. Vem har inte hört "Love Hurts", "Razamanaz" eller "This Flight Tonight"? Däremot hittade jag en låt med en text som faktiskt tilltalade mig. Om just drömmar.
Texten kan ni se i botten av videoklippet.