merkuriusupplevelsen

Vissa dagar har jag glömt det,
allt du gjorde så fel.
Då hoppas jag som vanligt
att vi ska träffas och ses.

Ofta tänker jag bara på vad jag känner.
Den kärlek och sorg du skapat hos mig.
Men du vill inte ens vara vänner.
Det enda jag någonsin begärt av dig.

Andra dagar minns jag hur lycklig jag var,
men de flesta dagar så finns det inget kvar.
Få höra att mina bästa minnen var en lögn,
det är det värsta av allt som du sa.
Och aldrig gav du mig något svar.

Och jag har gråtit här i timmar.
Ibland i bara nån minut.
Och jag kan inte alls förstå hur,
du bara slängde mig ut.

Allt jag gjorde var med kärlek.
Allting jag gav var bara jag.
Och du bemötte mig med detsamma.
Det var iallafall så som det var.

Men nu när tiden har förflutit.
Och du ångrar allt du sa.
Jag förstår om du dig har förslutit,
men inte förnekandet av....

....all den glädje som vi kände.
All den tid som var vi två.
Hur våra hjärtan alltid brände.
Att vi älskade då.