tillbaka till ingenting

Jag vet inte om någon läst här förut eller ens brytt sig.
Men jag insåg idag att en del av mig behöver skriva och känna att det är öppet.
Terapi om man så vill.

Det finns folk som sårat mig. Andra har älskat mig. Vissa är de båda
Jag inser idag att min största fiende är jag själv. Jag kan inte glädjas åt mina egna erfarenheter och förmågor. Jag är starkt självkritisk och självhatande. Så till den grad att jag mår dåligt och vill alla andra väl då det nästan borde vara mer åt andra hållet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0