Frusna hjärtan ger ingen värme
Du tappar andan sakta när du kliver ett steg till.
Ovanför lyser gatulyktan, med ett nästintill förtrollande sken.
Framför dig svävar de sista andetagen dit de själva vill,
framtvingade i novembernattens kalla vind.
Ingen hör, ingen ser. För där du går finns ingen mer.
En gata borta från ljudet och livet, bortom centrumets glöd.
Ett sista andetag, ett sista litet steg mot din död.
Ovanför lyser gatulyktan, med ett nästintill förtrollande sken.
Framför dig svävar de sista andetagen dit de själva vill,
framtvingade i novembernattens kalla vind.
Ingen hör, ingen ser. För där du går finns ingen mer.
En gata borta från ljudet och livet, bortom centrumets glöd.
Ett sista andetag, ett sista litet steg mot din död.
Du famlar dig ner mot marken, till ett avgörande problem.
Ingen sa att det var såhär. Ingen varnade för kylan.
En jacka hade kanske hjälpt mot nattens svarta,
men vad kan värma ett fruset hjärta?
Ingen sa att det var såhär. Ingen varnade för kylan.
En jacka hade kanske hjälpt mot nattens svarta,
men vad kan värma ett fruset hjärta?
Kommentarer
Trackback
