Jag vill dig bara väl. Jag har mina egna skäl.

Hur kan man finnas där för någon när man inte kan nå ut?
En enkel kram, en stund, en kort minut.
Är det bristen av behov för tröst,
eller är det en rädsla som är störst?
Att tappa det sista man har,
tills bara minnena finns kvar?
Jag är här och jag vill ge dig en chans att se,
att jag har så mycket kvar att ge.
Men om du funnit ro på ett annat sätt,
då backar jag. Gör det som är rätt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0