merkuriusupplevelsen

Jaha. I förrgår fick jag min Samsung Galaxy S2. Det är min första android. Det är första telefonen och abonnemanget som tillåtit mig att använda internet ens. Mycket nytt och jag tror mig veta hur min pappa känner sig.
Jag brukar sitta och flina åt honom när han sitter med mobilen nästan upptryckt i ansiktet och med ett utspärrat pekfinger som förvirrat åker runt på skärmen, assisterat av en mer förvirrad blick.
Hur många gånger har jag inte sett honom sitta där, som en katt som leker med en laserpekarstråle. "Där är den! NEEEEJ! Attans....DÄR ÄR DEN! Neeeej.... DÄR!....Awwww....Där!....Meh....HAR DEN!..eller?...Neee..."
Nu finner jag mig själv i samma situation. Jag bläddrar förbi menyerna och förstår inte ens vad hälften av grejerna har där att göra. Jag blir helt förundrad och nästan gapar när jag kan prata med telefonen och få den att göra nästan vad jag vill.
Iallafall. Drog ner "Draw Something"-appen för Susanna har velat att jag ska göra det så vi kan spela. Har hon spelat med mig? Nepp. Lika bra det antar jag för hon kan rita som en GUD och jag kan rita ungefär som en gravt motoriskt handikappad tre åring med ett koffeinberoende som skulle få svenska pensionärer att storkna.
Men jag lyckades spela med Tobias. Och fy fan vad kul det var! Hade honom på Skype när han började försöka tolka min första bild så hörde allt. Alla dessa nästan tårfyllda "Va...."   "MEN VAD I?"    "What!!?" som kom ut i ren desperation av att det inte gick att tolka bilderna.  "Ett rep runt halsen? Ögonlapp? Håller han i blommor eller nåt? Och där kom en annan gubbe med gult hår och stora tänder....en kines? fast en kines har inte gult hår....vad håller han i?? varför har han en ögonlapp?!"
Jag kände att han förtjänade en chans, så gav honom ledtrådar. (Till mitt försvar ska nämnas att något blev fel på programmet för jag VET att jag inte målade en ögonlapp utan det skulle vara TVÅ svarta cirklar som skapade glasögon.)
Till slut kom det fram. John Lennon såklart!
Jag ritar inte bra och det kanske inte är så kul för den jag spelar med, men jag hade iallafall kul av att höra den totala förvirringen som kom från andra änden av Skype.
Faktiskt nästan lite som när pappa sitter med sin telefon. Eller mamma också för den delen, när hon sitter och undrar vem tusan den där Wi-Lan(uttalar hon som fotbollslaget Milan-Vilan) är och vad han vill med hennes telefon.
Ja, här sitter jag och gottar mig i andras okunskap. Nu ska jag räkna ut hur jag egentligen ska använda min egen telefon också.