Delfiner, disk, dåligt nät och delad glädje.

Idag var jag och simmade igen. Tänker inte gå in på hur mycket jag simmar för det är nog en bra bit under vad en kille i min ålder ska klara av. Så låt oss bara säga att jag blev jävligt andfådd.
Där simmade jag, som en delfin. En skadeskjuten delfin som inte lärt sig simma förut men ändå, som en delfin.
Jag viner förbi de andra i bassängen. Jag varvar dom om och om igen.
Nu är det visserligen bara folk över 80 och jag i just den bassängen, men jag simmar ifrån dom så jävla fort. Och visst kan man tillägga att medans jag flåsar som om jag sprungit marathon efter en längd på 25 meter så simmar dom på efter 5 längder utan att ens verka bry sig.
Man känner sig verkligen som en atlet ibland.
Nog om det. Jag har massor att göra helt plötsligt igen. Jag fattar inte hur min disk har travats upp sådär igen. Jag börjar misstänka att grannen använder nyckeln och går in och smutsar ner min disk bara för att jävlas. Men jag har ännu inga bevis för detta.
Igår försökte jag spela spel med min göteborgare(alla borde ha EN göteborgare att kalla sin egen....två blir bara tjatigt) men det gick inte så bra. Det krånglade med hans nät bland annat och spelet vi tänkt spela gick inte att lana, inte än iallafall. Men Magicka funkade och det är fortfarande jävligt kul faktiskt, men roligast är ju att man bara kan sitta och snacka lite skit en stund.

NU, det ni alla väntat på...eller bävat för.

The more we carry for others,
the less we got room for ourselves.
I need someone to help me carry onward,
so I can strive to be a better man.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0