Finns du där ute någonstans??
Sitter och känner hur mitt hjärta pumpar i en otrolig fart. Jag vet inte om jag tappat kontrollen eller om jag frivilligt låtit den försvinna.
Jag är utan tvekan fångad, fängslad och bunden. Men jag är otroligt lycklig för stunden.
Jag vet inte vilken känsla som är starkast just nu. Är det saknaden av dig? Eller är det värmen som är du?
Är det rädslan för att förlora det jag vill ha? Är det glädjen över att du ännu finns kvar?
Jag har inte längre kontroll, jag brukar inte vara den som står på noll.
Men just nu är det bara en sak jag vill, att få träffa dig åtminstonde en gång till.
Att se dig le är lycka bortom allt. När du inte är nära känns allt så kallt. Vill krama dig tusenfalt.
Att se dig sova är silver, att höra dig tala är guld. Men att vara dig nära sätter mig för alltid i skuld.
