merkuriusupplevelsen

Jag har ett problem och du är min definition.
Du är en lösning på livets ekvation.
Att vara utan dig är som en funktion,
som sjunker stadigt mot en oändlig negation.
Vi är satta i en symmetrisk relation,
du gör mitt liv till addition.
Du och jag i union,
låt oss inte delas av en partition.
När du är nära så är mina tankar reflexiva.
Missförstå inte, det är inte det negativa.
Men det känns som vi skiljs av en delning,
nästan som någon typ av reglering.
Vad är egentligen oändlighet?
Det är inget vi egentligen vet.
Men du måste vara minst ekvivalent,
för i mitt hjärta är du det största av element.
Jag vill egentligen skippa all logik,
både induktion och aritmetik.
Du och jag satta i kvadrering,
borde vara enda rätta för denna solvering.
Vad är sant med P och Q?
Inte vet jag, men allt jag vill ha är du.
Du har vackra former precis som sinus.
Men din värdemängd kan aldrig bli minus.
Att jobba med en sån komplex matematik,
är något som endast kan visas med symbolik.
Ett diagram för att visa en ordning?
Eller ska jag bara göra en komplettering?
Men min kärlek är inget påstående,
den är allra minst ett antagande.
Det går inte att missa vad jag känner,
jag behöver inte kontrollera och se om det stämmer....