Jag har sett meningen, och den spottade mig i ansiktet.
Det är ett misstag! Du har fel! Du har sagt det själv så många gånger!
Jag vill skrika det, men det går inte. Jag kan inte, får inte.
Förlåt förlåt förlåt. Jag vet inte om det är mig själv jag ber om förlåtelse men hos mig finner jag bara kyla.
Jag är ett skal, ingen mening, ingen strävan längre. Jag har kommit till vägens slut. Livet saknar mening.
Kommentarer
Trackback
