Förlåt...Tack...

Du säger: Nej, förlåt mig!
Jag säger: Du! Sluta nu!
Det rätta är inte alltid det lätta!
Men du har gjort ett val, varför då känna kval?
Det är ingen plåga, att du fått mig att våga.
Det är jävligt trist, att man något vackert mist.
Men jag har ett vackert minne, i mitt sinne.
Tiden läker alla sår, det är dags att starta på nytt nu i vår.
Tack för att du tog min hand. Lett mig bort från klippans rand.
Du säger förlåt, jag säger tack. Även om jag drömmer att du aldrig stack.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0