Min fantasivärld
22 år gammal och jag känner att jag har sinnet och fantasin av ett barn.
Tyvärr har jag också kvar den där biten i skallen som jag alltid haft. Ända sedan jag satt i rullstolen och hade ont i benet. Började läsa mycket, fastnade för fantasy. Drakar, magi, krigare och annat som inte finns i våran värld.
Men väldigt länge höll jag kvar det där. Jag önskar och hoppas att det finns magi på riktigt där ute.
Ur böckerna lärde jag mig något mer. Kärlek, passion och romantik. Väldigt genomgående tema i fantasyböcker. Dessa har jag däremot inte kunnat släppa helt. Jag är nog otroligt naiv, och fjantig. Men jag har verkligen en bild i huvudet av kärlekens fullständiga och totala kraft. Jag är en obotlig romantiker. Och ibland är det jobbigt att vara det. Man bryr sig för mycket om de man verkligen bryr sig om då.
"Romantiken är en utdöende religion.
Och jag står som ensam profet på bordet."-Marcus Mattsson
inget fel med att vara obotlig romantiker. ;)
är inte så att det är fel...det är bara väldigt opraktiskt och jobbigt...
De som inte bryr sig har en lätt väg att gå.
Vi som har en dröm måste kämpa för att få.
