Var är dockan?
Luften ligger stilla över området. Ingenting stör tystnaden. Jag sträcker mig efter spriten som jag har ställt framför mig. Den hjälper, spriten. Den är inte kraftg nog att få mig att glömma, men den kan iallafall få mig att sluta bry mig ett tag. Jag höjer blicken återigen som alltid mot sängen. Ingen docka där, inget svallande hår, inget leende eller ögon som tittat tillbaka. Häller upp alkoholen i glaset jag redan tömt flera gånger..hur många gånger är det?
Jag vet inte ens vad det är jag dricker...jag vet bara att det lindrar och dövar.
Ett leende sprider sig på mina läppar...jag kan inte låta bli annat än att le...jag vill inte glömma, jag vill minnas och uppleva...tanken som fick mig att le kommer snart få mig att sakna igen...
Konstigt, att en docka kan bli så viktig...fyller glaset igen, kanske hittar jag dockan igen...den är kanske bara försvunnen för ett litet tag...
