merkuriusupplevelsen

Idag har jag funnit en ny sida av mig själv. Jag vet inte hur jag ska beskriva den. Den är liksom mjuk och lugn, samtidigt som den är tuff och vild. Nej, skämt åsido....den där sidan den är kass...jag skulle nog likna den vid den där irriterande grannen eller bekante som man av någon anledning aldrig sagt till på skarpen att dra åt pipsvängen men som man stör sig på något så olidligt att man liksom bara vill ta gräsklipparen och meja ner det där störande flinet på ansiktet.
En irriterande sida av mig själv kan man säga. Jag blir väldigt lätt rastlös. Och detta under situationer då det verkligen stör andra. Men jag vill nog se det som att jag ger igen. Jag sitter och stör mig på de andra sagda personerna som sitter där och liksom bara "är". Dom andas luften som är min och jag känner att "nä, nu får ni ta mig fan sluta sitta å tugga eran jävla fradga!". Som Re-action till deras beteende så inleder jag då operation : Fuck Back At Ya!. Vilket innebär fysisk obehaglig närhet blandad med diverse hostattacker och liknande psykande anfall som följs av psyikiskt planerad nedbrytning. Detta störande system kan kallas Mattsson-effekten.
Nu när jag tänker efter det så är jag ganska nöjd med den här nya sidan av mig själv....I'm awesome!